Uppsala Universitetshus

Uppsala universitet grundades 1477 och är Nordens äldsta universitet. År 1871, sex år innan universitetets 400-årsjubileum, väcktes tanken på ett nytt universitetshus. Fram till dess hade föreläsningarna hållits i två ouppvärmda salar i Gustavianum som sedan uppförandet på 1620-talet fungerade som universitetets huvudbyggnad. Förvaltningslokalerna fanns i Konsistoriehuset och fest- och samlingssalen i Carolina Rediviva.

För den nya huvudbyggnaden utlystes en arkitekttävling som vanns av Herman Teodor Holmgren (wiki). Efter tio års planering och byggnadstid kunde Uppsala universitets nya huvudbyggnad invigas i maj 1887, och den ursprungliga verksamheten pågår i byggnaden än idag. Universitetshuset är en mycket välbevarad representant för det sena 1800-talets högklassiga byggande och hör till de mest värdefulla av Sveriges byggnader från denna tid. Byggnadens utformning i romersk renässansstil valdes för att den bäst avspeglade universitetets betydande ställning i samhället och staden. Romersk renässans med berättande fasaddetaljer gav byggnaden det önskade uttrycket för vetenskapens och idéernas högborg. I valet av äkta material, klassiska arkitekturdetaljer och fasadens berättande namnplattor är byggnaden en tidstypisk och karaktärsfull skapelse. (Källa: Skyddsbestämmelser 2020)

Byggnaden och parken är sedan 1935 klassade som statligt byggnadsminne. Byggnaden förvaltas idag av Statens Fastighetsverk och Reichmann Antikvarier har rollen som antikvarisk medverkan i en konsultgrupp för uppdraget som husarkitekt.